Vad rörde vid oss under den sista natten när ömheten fogade samman våra timmar, slog sina mjuka vingar över oss? ... Du var döende när jag kom fram till dig. Om jag skulle få se dig ännu en gång måste det ske nu.



Erland Svenungssons roman börjar i samtalet mellan två bröder i ett sjukrum där den äldre av dem utkämpar sin sista natt i livet. Deras sista samtal föder minnen och tankar om livets ömtålighet. Mitt i livet kunde de ha förlorat varandra - men så blev det inte. Den trohetspakt som de ristade in i trädets stam som pojkar och deras fascination över hur en fjäril kunde flyga höll in i ett liv som var starkare än döden, den död som kom i den sista nattens gryning.