Denna bok handlar om det allra svåraste. Under en resa genom forna Jugoslavien berättar Erik Wijk om de krig som rasat i vårt Europa under nittiotalet. Han besöker platserna och talar med människorna, på jakt efter orsakerna till de blodiga konflikterna. Samtidigt reser han genom sin egen familjs historia, där hemma i det trygga Sverige. Även här tar han sikte på det svåraste det mörker som funnits kring hans egen far sedan denne dragit sig undan världen. Berättelsen undersöker myten om Ondska. Är den bara ett sätt att försöka fly från ansvar, att slippa ansvar för sina närmsta och för omvärlden? Under skrivarbetet drabbades Erik Wijk av personlig sorg. Hans syster dog i förtid efter en förlossning. I bokens andra del beskriver han hur detta påverkat hans syn på just ondska och ansvar. Boken avslutas med Kosovokriget och författarens initiativ till ett upprop mot Natos bombningarna. Ett ställningstagande där det privata och det politiska återigen möts. Mellan klara resonemang och gripande bekännelser vill boken visa att även det svåraste är begripligt, att i det djupaste mörker kan det finnas hopp.