Efter sju års tystnad kommer Erik Wijk med en ny bok som inte liknar något annat.

Det är en vindlande essä om jämlikhet. Men också en självbiografi, om barndom och systerns förtida död. Det är en livsfilosofisk tankebok. Några av våra mest älskade författare – som Astrid Lindgren och Tove Jansson – blir kärleksfullt granskade. Och det är en samtidspolitisk kritik av såväl vänstern som liberalismen. Liksom en skildring av hur nyfascismen kan sippra in i närmaste vänkretsen.

Erik Wijk ger nya ingångar till upplysningens stora namn men också till Leif GW Persson, Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Maja Lundgren, Lena Andersson och Jimmie Åkesson.

Eftertänksamt, allvarligt och lekfullt spinner han en tråd om hur vi människor brottas med vårt medmänskliga ansvar. Alla längtar vi efter något rimligare men alla är vi sköra. Det storartade samsas med det blinda och lågsinnade.

Erik Wijk är född i Göteborg 1963. Han har tidigare publicerat en rad debattböcker och romaner, däribland två böcker om föräldrarna. Allt vi här drömma om från 2009 är en skildring av fadern Olof som valde att hoppa av från societetslivet i Göteborg och leva som eremit. I Bara de riktiga orden från 2015 försöker sonen förstå vem modern Ulla var och hur hon formades som kvinna och människa. Romanen Tivoli från 2011 är en myllrande historisk fantasi. Återkommande i författarskapet är att se människan som både skapare och skapad av sin samtid.