"Det är ett ömsint porträtt, fullt av kärlek och nyfikenhet inför de många dolda sidorna i mammans identitet, som Erik Wijk börjar förstå först efter hennes bortgång.
Magnus Haglund, Göteborgs-Posten
"Boken är sonens djupdykning i den älskade moderns liv, ett känslostarkt försök att fånga in hennes på många vis undflyende och motsägelsefulla personlighet ... Erik Wijk har skrivit en bra bok om klassidentitet, klassvandring, förlorad klassidentitet."
Gunder Andersson, Dala-Demokraten
Ulla Wijk var "kusinen från landet", självförsörjande från femtonårsåldern, som gifte sig med arvtagaren till ett världsföretag, ett äktenskap som snart slutade i katastrof. Hon var begåvad men outbildad, charmig men kunde plötsligt dra sig undan. Hon var utan yrkesidentitet, sjuklig och helt okänd i offentligheten men gjorde ett starkt intryck på sina vänner. En kvinna med en ständig känsla av att inte räcka till.
I denna sökande och drabbande bok försöker hennes son Erik Wijk förstå vem Ulla Wijk var och hur hon blev den hon blev. Det är ett försök att pröva en människa mot hennes klassbakgrund och livshistoria, hennes värderingar och ställningstaganden. Ulla var inte lik någon men hon liknar oss alla.
Erik Wijk är författare. Han har skrivit ett tiotal böcker i skilda ämnen och har ett förflutet som tidskriftsredaktör och förläggare. 2009 utkom boken Allt vi här drömma om, som handlade om hur hans far hoppade av från societetslivet i Göteborg och slutade som grubblande eremit i skogarna i Västergötland.
Skrivet om Bara de riktiga orden:
"Nu skriver Erik Wijk om sin mor Ulla och hennes oroliga liv, som ensam tvåbarnsmamma utan egentlig utbildning och med ett komplicerat privatliv. Baserat på egen erfarenhet och moderns spridda dagboksanteckningar, brev och diktskisser, skildras moderns liv. Det är kärleksfullt, rakt och ärligt, privat, men också allmängiltigt. Genom politiska, sociala och klassmässiga analyser och förklaringar gestaltar har på ett taktfullt sätt ett oroligt levnadsöde. Den språkliga tonen och utformningen är mycket välbalanserad. Det är grannlaga uppgift att några får år efter moderns bortgång söka svar på vem hon egentligen var. Av texten att döma har Erik Wijk lyckats tämligen väl med sin uppgift."
Håkan Philipsson, BTJ-häftet nr 9, 2015
"Ulla var inte lik någon men hon liknar oss alla, skriver hennes son. Och det är bara att instämma. Jag är glad att jag fick lära känna henne."
Oline Stig, Sydsvenskan
"Wijk skildrar hudlöst en nära mor- och sonrelation. Det är svårt att inte bli berörd."
Johan Fingal, Jönköpings-Posten
"Boken är både personlig och privat, men tappar aldrig sin allmängiltighet. Det handlar om livet och hur vi handskas med det ... En stor ömhet vilar över berättelsen ... De är så gripande och ärliga, och talar till både hjärta och intellekt. Det är böcker som inte lämnar mig efter läsningen utan stannar kvar länge."
Eva Johansson, Västerviks-Tidningen
"Utlämnande och kärleksfull närbild."
Maria Store, Smålandsposten
"Det här är en stark, stilla och ärlig bok. Jag imponeras både av språket och kärlekshandlingen i att skriva fram sin mor, en alldeles vanlig, ovanlig kvinna."
Kerstin Särneö, Tara
"Och han gör det bra. Hans intresse blir mitt. Jag sugs in i turerna i Ullas liv, läser tills boken tagit slut."
SR Kulturnytt, Anneli Dufva
Just längtan efter insikt, att förstå vad som egentligen ligger bakom både det goda och det dåliga, är den ständiga drivkraften.
Paulina Helgeson, Svenska Dagbladet
Då blir det här komplexa modersporträttet en berättelse om övergivenhet. Erik, jag önskar att jag var någons barn igen, att en mamma kom. Men också om ett liv där den fåfänga drömmen om att få slippa den övergivenheten liknar en brusande kollektiv längtan hos oss alla.
Ulrika Milles, Dagens Nyheter
Skrivet om Erik Wijk förra bok Allt vi här drömma om, som handlade om Eriks pappa:
"Det blir en extremt känsloladdad men ändå stillsam bok - skriven på en återhållet melankolisk, sökande, trevande, analyserande prosa. En bok som i sin längtan efter svar vänder på varje sten (ibland inte bara en utan flera gånger). En bok som är gripande öppenhjärtig och ibland nästan barnsligt skyddslös."
Per Svensson, Sydsvenskan
"Det finns ett mod i Erik Wijks sätt att visa upp det som är skevt och frånstötande, i mötet med pappans tilltagande frånvändhet och brist på verklighetsförankring. Han gör det som hans pappa och släkt aldrig vågade: bejakar det ofärdiga, det ickehomogena."
Magnus Haglund, Göteborgs-Posten
"Olof Wijk, den isolerade galningen, får i Allt vi här drömma om ett slags upprättelse. Han framstår som förståelig, mänsklig. Jag tycker att det i sig är vackert. Om vi kommer en annan människa tillräckligt nära räcker inga epitet för att täcka henne."
Nina Björk, Dagens Nyheter
