I ett societetsbröllop i Göteborg 1930 förenades en redarfamilj av världsformat, Broström, med den respekterade köpmannafamiljen Wijk. Allt var mycket lyckat.

Men när ende sonen dör mer än 70 år senare har han i decennier levt ensam i en stuga i skogen utan el eller telefon, med miljoner på banken men utan kontakt med sina barn eller några vänner.

Erik Wijk har sökt svaret på sin pappas gåta. Han följer familjens historia från tidigt artonhundratal men framför allt finkammar han pappans oreda i den lilla stugan. Det är en berättelse om förväntningar och revolt, längtan och sorg. Om människans sårbarhet och vårt tafatta sätt att uppträda mot varandra. Men också om värmen och humorn som plötsligt sipprar fram.

Ur boken:
Jag var tjugoett år gammal och hade inte sett honom sedan jag var sex. Den främmande mannen i skjorta, jacka och kostymbyxor som så självklart ändå var min pappa. Den frånvarande. Den konstige. Den farlige. När han släppt in mig i den trånga stugan och genast vände sig om, vred om låset och stoppade nyckeln i fickan visste jag att vad som helst kunde hända. Mitt förstånd sa att sannolikheten för att han skulle döda mig var lika stor som att han skulle avstå. Mer normala personer hade yxmördat sina familjer. Men mitt hoppfulla hjärta sa att jag måste ta den här chansen. Tillfället skulle inte återvända.