»Jag börjar skriva det här för att försöka slita mig loss ur vissa tröttkörda spår, kränga mig ur höljen som är så gamla att jag knappt känner dem längre – de är tunnslitna men ändå i vägen. Komma loss och kanske finna nya fästen. Låta mig fastna.«



I marginalen till sitt diktande för Erik Bergqvist under drygt tre år anteckningar om naturen och filosofin, litteratur och hälsa, resor, musik, samtid och minnen.

Två teman löper parallellt och korsar varandra genom dessa ömsom allvarsamma, ömsom mer sorglösa, korta texter: poesins legitimitet och kärlekens verkningar.