Vid slutet av 1800-talet framträdde flera författare, som i sin diktning lyfte fram olika landskap och med vemod såg tillbaka på den gamla bondekulturen och självhushållningen, som delvis befann sig i upplösning. Erik Axel Karlfeldt skildrade sitt födelselandskap Dalarna, Gustaf Fröding beskrev Värmland och Verner von Heidenstam blickade mot Östergötland.


Debutsamlingen, Vildmarks- och kärleksvisor, färdigställde
Karlfeldt 1895. Den genomsyras av en stark och sensuell naturkänsla. Här framkommer således skaldens innerliga intresse för Dalarnas kulturbygd och natur. Han lockar läsaren med sig på sina vackra strövtåg i skog och mark, där man beundrande vandrar vid författarens sida.


Karlfeldt är även en av Sveriges främsta kärleksdiktare, vilket han uppvisar redan i sin debut. Hans diktning är levande, verklig, överlag upplyftande och inspirerande... En del av dikterna har, inte oväntat, tonsatts.