Erik Axel Karlfeldts diktsamling Flora och Pomona publicerades första gången 1906.


Ämneskällorna är fortsättningsvis naturen och kvinnan medan hans visdomsskrifter är bibeln och bondepraktikan. Här återfinns den äkte litteräre bonden utan medtävlare i litteraturen.


Litteraturkritikern Erik Hedén skrev om samlingen att “Karlfeldts språk- och stämningsskala rör sig alltjämt efter den linje, som dragits af landtmannaskaldens själffödda natursinne och ytterligare bestämts af karaktärsdragen: manlig, gammalmodig och något lärd.”