Det glömda språket (första sv. utg. 1953) är en klassiker på drömpsykologins och drömtolkningens område. Sedan urminnes tider har man ansett att drömmen och myten bar på en djupare mening som kunde förstås genom en riktig tolkning. Drömmar och myter har en sak gemensamt: de är alla avfattade på samma språk, symbolspråket. Det är det enda universella språk mänskligheten någonsin skapat, det enda som gäller i alla kulturer och i alla tider. Men detta har blivit bortglömt av den moderna människan. Hon minns det när hon sover men inte när hon är vaken.
I denna bok vill Fromm ge "en första vägledning" i konsten att förstå detta symbolspråk. Det är, menar han, det enda främmande språk som vi alla måste lära oss. "Förstår vi det språket, träffar vi på en av de mest betydelsefulla källorna till visdom, nämligen mytens, och genom den når vi fram till de djupare skikten av oss själva", eftersom "drömmar såväl som myter är betydelsefulla meddelanden från oss själva till oss själva". Boken innehåller även analyser av ett antal myter och sagor och berättar om drömtydningens historia och teknik.
Översättning Inga Lindsjö
Erich Fromm (1900–1980), psykolog, samhällsteoretiker och filosof, var född och uppvuxen i Tyskland. Efter nazisternas makttillträde emigrerade han till USA. Där utvecklade han, Karen Horney och Harry Stack Sullivan tillsammans och var för sig en från den klassiska psykoanalysen avvikande teori om människans relation till samhället. Denna riktning, som kallas neoanalysen eller nyfreudianismen, fick stor betydelse under 1940- och 50-talen. Tidigare böcker av Fromm på Natur och Kultur:
Att ha eller att vara,
Flykten från friheten,
Kärlekens konst.
