"På bristningsgränsen. Mellan vakenhet och sömn, verklighet och dröm, genom dräneringen, utarmningen, nedbrytandet. fabriksliv är ... en redogörelse över den känslomässiga erfarenheten av alienation. Hos Eric Pettersson rymmer den en trots allt hoppfull självreflektivitet, ett sätt att bjuda motstånd i en förhandling om vad det är som pågår." (ur Ida Börjels efterord)