En rättegång kräver med nödvändighet att människor kommunicerar med varandra. De processuella handläggnings-formerna, närmare bestämt valet mellan olika sådana former för kommunikation, är ämnet för denna rättsvetenskapliga studie.

Förutsättningarna för att välja processuell handläggningsform är stadda i stark förändring, främst genom tillkomsten av ny teknik. Hur står sig den idémässiga grunden för valet i förhållande till de nya förutsättningarna? För att kunna besvara denna högaktuella fråga inventeras, struktureras och värderas här det hittills kända i fråga om de processuella handläggningsformernas utformning och tillämpning. Det sker med hjälp av bl.a. historisk-komparativ och retorisk metod och med lagstiftningsplanet i fokus.

Det personliga, omedelbara och muntliga mötet är en mycket gammal form för kommunikation. Grunden för att välja ett sådant möte som processuell handläggningsform är sig inte längre lik. Men, Muntlighetsprincipen visar sig vara långtifrån överspelad.