Gotthold Ephraim Lessing (1729-1781) gav med sin skrift Laokoon, eller om gränserna mellan måleri och poesi (1766) avgörande impulser till den moderna uppfattningen av konst­arternas inbördes relationer. Hans banbrytande analyser av tid och rum, och av hur bilden och ordet skiljer sig åt, är en av grundpelarna i teorin om konstens autonomi, och den pekar fram mot moderna fenomenologiska och formalistiska analyser. Samtidigt är Lessing framför allt en kritiker, och det avgörande för honom är att alla begreppsliga resonemang måste kunna fästas i konkreta analyser av verk, vilket också gör honom till en föregångare till den moderna konst- och litteraturkritiken. Som efterord till boken har Sven-Olov Wallenstein skrivit en essä om Lessing som placerar honom i ett historiskt sammanhang, men också drar linjen fram till samtida debatter.