FoU-rapport (Hälsa och samhälle), 2014:1.
Syftet med den här studien är att sätta fokus på vilket sätt socialtjänsten
arbetar med hedersrelaterade frågor, och att på ett kvalitativt
sätt studera hur socialsekreterarna resonerar kring problematiken
– vad det är för typ av argumentation som förs när ärendet
klassificeras som heder och skickas vidare till en utredning, vad är
det som utreds, och hur argumenteras det när utredningen handlar
om barn som tillhör invandrarfamiljer? Det finns många uppfattningar
om vad och hur socialtjänsten gör i mötet med sina klienter.
När det gäller frågan om hedersrelaterade konflikter finns det också
olika uppfattningar.
En grundläggande definition av hedersrelaterat våld och förtryck
som många rapporter och handböcker – och även Länsstyrelsen –
använder sig av, är FN:s definition av hedersvåld. Den betonar att
våldet och förtrycket uppmuntras och stöds av ett kollektiv som ett
led i ett strukturellt och institutionaliserat förtryck mot kvinnors
sexualitet (Gill, Begikhani & Hague, 2012. Johnsson–Latham,
2005). Definitionen kan förstås i ett socialt sammanhang där det
råder åtskilda könsroller, och där våld och förtryck mot kvinnor är
kollektivt och institutionellt sanktionerat. Frågan jag ställer mig är
hur socialsekreterarna förhåller sig till definitionen i en svensk kontext.
Andra frågor är: vad gör socialtjänsten i sådana fall som betecknas
som hedersrelaterade? På vilket sätt särskiljer socialtjänsten
frågan om hedersrelaterat våld? Och använder sig socialsekreterarna
som utreder frågan i så fall av speciella metoder?