Renässansförfattaren Michel de Montaigne, en av essäistikens portalgestalter, antyder i ett kapitel av boken Essais att det är den sysslolöshet som uppstått då han dragit sig tillbaka från sina offentliga plikter som lett till att han börjat skriva essäistiskt. Reträtten till avskildhet och sysslolöshet som både materiellt privilegium och ett slags sinnesstämning blir sedan återkommande teman i essäns historia, men med olika laddning och betydelse i olika tidsperioder. I Att slå dank med virtuositet. Reträtten, sysslolösheten och essän undersöker Emma Eldelin förbindelserna mellan dessa tre storheter med utgångspunkt hos fyra essäistiska författare från renässansen till vår tid: Montaigne, Charles Lamb, Virginia Woolf och Jenny Diski.