Mellan 1858 och 1864, när Emily Dickinson var mellan tjugosju och trettiofyra år, skrev hon systematiskt ned sina dikter på ark av skrivpapper och satte ihop dem till små häften, kallade faskiklar. Här framträder humorn, det överraskande och tvetydiga, det hisnande och oberäkneliga, den disharmoniska skönheten i Dickinsons poesi.