Efter andra världskrigets slut återvänder Martin Stone till sin födelsestad Berlin, som hans familj flydde från 1938. Efter uppväxten i Londons judiska getto känner han sig mer engelsk än tysk. Han är fylld av vrede, förakt och sorg över sitt forna hemland och vill få tillbaka den familjeförmögenhet som nazisterna stal.

Det är sent 1950-tal och Berlin fylls av spänningar och dekadens, lika mycket som av vitalitet och energi.

Den före detta framgångsrike teatermannen Hugo Krantz försöker även han frigöra sig från sitt hat mot tyskarna och söker efter sin ungdomskärlek, Putzi, som förrådde, svek och förnedrade honom. Putzi gjorde karriär i SS och gömmer sig nu under ny identitet. Hugos efterforskningar är förenade med livsfara Berlin kryllar av nazister som gör vad som helst för att deras tidigare brott inte ska avslöjas.

Både Martin och Hugo drivs av ilska och bitterhet, de misstänker varje tysk för nazistiska sympatier och illgärningar. Samtidigt har de sökt sig tillbaka till sitt hemland, sitt språk och sin kultur. När Martin förälskar sig i en ung tyska tilltar hans ambivalens. Han vill tro henne om gott, men är samtidigt fast i sitt hat.

Efterkrigstidens Berlin utgör en plågsamt realistisk bakgrund till en enastående roman om exil och förlorad identitet. Tillbaka till Berlin, som kom ut första gången 1960, här med ett nyskrivet förord av Tove Alsterdal, är en tidigare bortglömd pärla om en delad stad som hemsöks av rädsla och skuld.



EMANUEL LITVINOFF (19152011) föddes i Whitechapel i London. Hans föräldrar flydde undan Odessas pogromer. Uppväxten gjorde honom mycket medveten om det judiska arvet och hela hans författarskap: noveller, poesi, romaner, dramatik liksom hans arbete för mänskliga rättigheter grundade sig i denna identitet.



"Boken är intressant och lättläst och ger en bild av
vilsenheten under 50-talet som vi som föddes under
kriget kanske inte riktigt förstått."

Eva Neveling, TibbleSenioren