Syskonen Paula och Julian växer upp i skuggan av faderns plågsamma minnen från Förintelsen. När fadern dör tar han med sig sina demoner och sin aldrig berättade historia i graven men det förflutna fortsätter att påverka syskonen och deras liv. Julian övertar sin faders lidande och väljer ensamheten och vetenskapen i sin lägenhet där elva teveapparater utgör det huvudsakliga sällskapet. Paula, däremot, väljer världen och som operasångerska är hon ständigt i rörelse full av en dynamik och en röst som i hennes fall är lika mycket flykt som broderns ensamhet.
När Paula ger sig ut på en längre turné låter hon sin hushållerska Sola bo i sin lägenhet och en speciell relation uppstår mellan henne och brodern som bor i våningen ovanför. De berättar sina hemligheter för varandra och det visar sig att också Sola varit med om något fruktansvärt. Hon är den enda överlevande från en brutal massaker i hennes hemby i Centralamerika. I Solas berättelse återfinner Julian drag som är gemensamma med hans egna upplevelser och samtidigt, på sitt håll, upptäcker Paula sanningen om faderns förflutna. Hon för en hård kamp med denna insikt innan hon tillsammans med Sola och Julian inser att det är genom att dela sina berättelser och sorger, att hålla minnet av det förflutna levande i nuet, som man finner kraft att leva.
Ljusets hastighet är en mycket vacker och poetisk debutroman som berättas utifrån tre olika perspektiv och därmed tre olika röster. Rosner tar med värme, humor och stor insikt upp hur det förflutnas mystik och smärta kan drabba nuet om vi tyst bär våra minnen och berättelser kvar inom oss.
Översättning Ulla Roseen
Elizabeth Rosner bor i norra Kalifornien där hon länge undervisat i creative writing på ett universitet, men hon har nu dragit sig tillbaka för att kunna skriva på heltid. Hon har förut publicerat poesi och en del kortprosa men med
Ljusets hastighet debuterar hon som romanförfattare. Rosners föräldrar överlevde, liksom fadern i hennes roman, förintelsen och träffades i Sverige efter kriget.
