Feberflickan är en skildring av en familj i sönderfall, både bildligt och bokstavligt. Det handlar om vad som finns kvar när alla gränser passerats. Det är en tragedi, en mörk men subtil historia om det allra värsta.



Boken handlar om Luna som rör sig i huset där hennes far och en kvinna, som Luna aldrig kallat något annat än hon, ligger döda. Läsaren får en tydlig bild av det Luna gör, men hennes tankar är febrigt oskarpa. Genom hela romanen finns det en gräns mellan det som är och det som har varit, mellan det som görs och det som tänks.



Texten kan läsas som en deckargåta där delarna ska summeras och ge bilden av en helhet, men den är också som en inträngande skildring av en person som inte entydigt är vare sig förövare eller offer.



Elisabeth Östnäs är född i Lund 1974. Hon har en fil.mag. i såväl religionshistoria som litterärt skapande och har jobbat som lärare i kreativt skrivande, bland annat för Kristianstad högskola. Det mesta hon skriver kretsar kring staden hon bor i.



Så här kommenterar Elisabeth sin debutroman: Den berömda mordgåtan Lizzie Borden har fascinerat mig i många år. Som barn läste jag med bultande hjärta om den gamla ungmön som misstänktes ha dödat sin far och styvmor med en yxa. Skrivarbetet med den här boken inleddes med att jag helt enkelt ville ta reda på om jag trodde att Lizzie Borden gjort det eller inte. Jag läste på om fallet, försökte ta reda på fakta i målet. Och så började jag skriva. Varpå jag beslöt mig från att bortse från alla fakta. Jag ville skriva med bakvänd research: använda det skvaller, de rykten som jag stött på under min läsning, men inte försöka hålla mig till det de flesta var överens om. Jag tänkte att det kanske kunde ge en bild av det som hände, en bild som rörde sig bort från sanningen, men ändå speglade den. Därför är detta en annorlunda historia, och den är min egen. Den utspelar sig dessutom i Lund, inte Fall River.



Mats Strandberg, författare till Cirkeln, om Feberflickan: Feberflickan är en skrämmande, oemotståndlig berättelse vars opålitliga berättarjag får mig att tänka på Lizzie Borden. Texten är full av detaljer som är äckliga, vackra och sinnrika oftast samtidigt. Jag älskar den här boken!