Med sin tjänare i hälarna skyndade Monday mot Rouens borg, som tornade upp sig hög och mäktig nära Seines strand. På borggården vimlade det av riddare och soldater och när hon trängde sig fram i mängden stod hon plötsligt ansikte mot ansikte med honom -- Alexander -- hennes ungdomskärlek, hennes sons far. Monday och Alexander stirrade på varandra i ömsesidig bestörtning -- den ädle riddaren och den förnäma damen, som figurerat i deras dagdrömmar en gång för länge sedan, innan deras vägare skildes.



"Det är du!" sa han och blicken svepte över henne. "Helige Kristus, säg att jag inte drömmer!" Han rörde vid sidenet i hennes klänning som ville han förvissa sig om att hon var verklig.



Monday förmådde inte möta Alexanders skärskådande blick. Hur skulle han reagera då han fick veta att han hade en son vars existens hon förmenat honom att känna till? Vad skulle han säga då hon avslöjade källan till sitt välstånd, orsaken till folks aktningsfulla, nyfikna blickar?