”I sitt sovrum stod Martin och drog på sig kavajen. Dagen till ära hade han valt en
mörkblå, eftersom han ville att kostymen skulle gå ihop med Emelies blå kjol. Ett
ständigt leende låg på hans läppar och han nynnade tyst för sig själv när han dansade
ner för trappan till hallen. Idag skulle hon bli hans. För alltid, fastän han behövde henne
bara en stund. Han hade inte bestämt sig för hur han skulle göra sedan.”