Elfriede Jelinek beskriver själv sina böcker som musikaliska kompositioner, och i Lust har denna musikalitet fått ett lysande uttryck. Den är som en expressiv stråktrio där de olika stämmorna vävs ihop till en klangmassa av osedvanlig styrka. Elfriede Jelineks roman Lust väckte en enorm uppmärksamhet när den först kom ut. Den blev prisad, beundrad och avskydd. Säkert är att detta är en bok som kan läsas på många olika sätt. I centrum står Hermann, framgångsrik direktör, och hans hustru Gerti. Hermann är besatt av sin sexualitet och i aidsskräckens tid överger han bordellerna och låter hustrun tillfredsställa alla hans behov. Sexualiteten är för honom ett maktinstrument som han använder fullständigt hänsynslöst. Gerti försöker förtvivlat att bryta sig loss men misslyckas gång på gång. När hon möter en ung juridikstuderande tror hon sig hos honom ha funnit en annan sorts kärlek. Kallt iakttagande men med en glödande hetta i orden beskriver Elfriede Jelinek dessa människor, som likt ansiktslösa skuggor befinner sig i ett ekorrhjul av lust och våld, utnyttjande och underkastelse.