Elfriede Jelinek debuterade som poet med en samling halsbrytande dikter som angriper den tyska folksagan och iscensätter ett sexuellt maktspel, blandar deodorantreklam med Rimbaud och låter oss smaka solens sura blod. Det är en diktning som innehåller mycket av Jelineks karakteristiska brutalitet, men som också är mer obekymrad och lätt än de texter som långt senare gjort henne berömd.
Elfriede Jelinek föddes 1946 i Mürzzuschlag, Österrike. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2004, ett kontroversiellt beslut på grund av författarens tydliga politiska ställningstaganden. I Under morgonens bila tolkar poeten och översättaren Sofia Stenström Jelineks tidiga dikter, från åren mellan 1966 och 1968.
Pressröster
»[I] ungdomsdikterna mixar Jelinek det utsökta eller åtminstone smaskiga till något äckligt, men hon gör det med lätt hand och man kan inte låta bli att smaka.«
Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten
»Sofia Stenström lyckas i sina översättningar skickligt överföra Jelineks våghalsiga men musikaliska stil till en svenska som ljuder rätt i munnen.«
Anna Hallberg, Svenska Dagbladet
»Språket tuggar och skriker, glödgas och fräser.«
Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad