Berättelsen om hur den känsliga och tänkande unga kvinnan Lucy Honeychurch lär sig att tänka både med hjärtat och hjärnan, och väljer bort konvenansen för den äkta kärleken, blev E M Forsters genombrott som författare. På ytan är rörelserna ganska små i Forsters romaner, men det känslomässiga djupet är stort. Forsters säkra blick för människor sätt att ge sig in i och trassla till relationer är vad många skulle kalla typiskt ”kvinnlig”, och eftersom initialerna inte avlöjar vilket kön författaren har råkade Forster mycket
riktigt också ut för att kallas ”miss Forster” i en recension.

Han var en mästare på att se och avslöja löjligheten och stelheten i den brittiska medelklassens sätt att föra sig hemma och utomlands, och genomskådade sina romangestalter med skarp och samtidigt mycket medkännande blick. Lucys väg till känslomässig mognad kan läsas också som ett stillsamt men dock uppror mot de kvardröjande viktorianska värderingarna i det brittiska samhället, där Italien och Florens får stå som en plats för frigörelse och passion, skönhet och helhet. Skildringen av de engelska turisterna fungerar också i dag som en ironisk bild av hur den nordeuropeiska människans dragning till det exotiska krockar med krav på bekvämlighet och misstänksamhet mot konstig mat.

E M Forsters romanproduktion upphörde redan på tjugotalet, men han levde ända till 1970. Och det var först efter hans död som hans mest frispråkiga roman Maurice kom ut, som på många
sätt gestaltade hans egen homosexualitet.