I de aforismer, essäer i miniatyr och prosapoetiska betraktelser som Sammanfattning av sönderfallet rymmer finner vi teman som återkommer i Ciorans författarskap: självmordet, sömnlösheten, skepticismen och nihilismen, gnostiska kätterier, religionernas och utopiernas ohållbarhet, människans outtömliga förmåga till självbedrägeri, tiden och glömskan, historiens tragiska mönster, exilen och alienationen - här vägleds vi till begrundan av intigheten, till en samexistens med existensens slut.
När denna bok publicerades i Frankrike 1949 väckte boken stor uppskattning och belönades med Prix Rivarol för bästa bok på franska av en icke-fransk författare. Under de föregående åren hade rumänen Cioran i sin självvalda exil i Paris fulländat sin franska och renodlat sin lyriska, kärnfulla stil i syfte att åstadkomma detta melankoliska och muntert misantropiska mästerverk.