Bokens originaltitel är Polaroids From the Dead, och det beskriver novellerna ganska bra: det är tio ögonblicksbilder från en Grateful Deadkonsert i slutet av nittiotalet. Snapshots. En novell utspelar sig i en bil på väg till konserten, färden går genom de nyligen eldhärjade bergen, en annan handlar om parkeringsplatsscenariot före konserten, ytterligare en beskriver den unga MTV-generationens renskrubbade syn på sextiotalet kontra den äldre generationens nostalgiska världsförbättrarperspektiv. Det är berättelser om hur omöjligt det är att hålla fast i det förflutna och hur svårt det är för dem som är unga i slutet av seklet att tro på framtiden när deras föräldrar redan patenterat den, hoppats på för mycket och bara lämnat svikna ideal i arv efter sig.

Som vanligt väljer Douglas Coupland det lilla formatet för att beskriva något stort: en hel era. Som läsare får man tjuvlyssna på korta konversationer och se snabba klipp, det är tio minuter här och fem minuter där, och ändå lyckas han förmedla en rolig, rar och allvarlig bild av sista halvan av förra seklet: igår, idag, imorgon.

Douglas Coupland skriver i en av novellerna:
"Det är märkligt att när man är ung har man inga minnen. Sen en dag så vaknar man upp och, pang, minnena dominerar allt annat i ens liv, och får för evigt nutiden att framstå som patetisk och oförmögen att tävla med detta fantastiska förflutna som nu fått eget liv."