Åren går och årtiondena svischar förbi. Författaren vill bara säga att det var så otroligt fantastiskt att vara där, på riktigt. Hon kan fortfarande känna hjärtat slå i takt med musiken och hur allt bara kändes så himla bra. Men, det hon tycker är så häftigt är att minnena från den tiden blir starkare och klarare för varje dag som går. Det är som om hon kan se varenda liten detalj framför sig och känna precis hur hon kände då. Det här är Doris Ljungblads hyllning till den generation som föddes på 40-talet och växte upp på 60-talet i Sverige. Det var en tid av förändring och framsteg, men också av motgångar och prövningar. Och ja, hon var där, så nu har hon skrivit ner allt, så om dimman sätter in finns minnena ändå kvar. Kvar för att påminna om hennes ungdom på 60-talet, i en tid av förändring och hopp.