Doris Liljeström ombads av sin son att skriva något om lantbrukets gamla redskap och arbetsmetoder. Hon gjorde mer än så. Hon skrev en hel bok om livet på den gård utanför Jakobstad där hon växte upp.

I boken ser hon på sin omgivning och sina medmänniskor med frågvishet och glad blick. Skisserna av det genuint agrara är personliga, men har också en fängslande allmängiltighet.

Boken är en tidsresa från mitten av trettiotalet till femtiotalets mitt. Landet upplevde två krig, men också tekniska och sociala omvälvningar, vilka förändrade livsvillkoren, inte minst på landsbygden.