Ingen tar mina barn är den gripande historien om Donya al-Nahis kamp för att få tillbaka sina två barn som kidnappats av hennes irakiska man. Det är en dramatisk, känslofylld och inspirerande berättelse om en modig kvinna som trotsar alla hinder för att till slut återförenas med barnen.

Donya, som är född och uppvuxen i England, kom i kontakt med islam i tjugoårsåldern och attraherades av religionens starka familjetraditioner. Så småningom konverterade hon, och tog då det arabiska namn hon bär idag. Ett tillfälligt möte med en kvinna som också konverterat gjorde att Donya fick upp ögonen för den svåra situation som många kvinnor befinner sig i på grund av att deras män kidnappat deras barn. Dessa män, som av missnöje med västerländsk kultur och värderingar tar barnen till sina hemländer, upprörde Donya starkt och hon började arbeta professionellt med att rädda kidnappade barn. Efter att Saddam Hussein störtats i Irak fick hon tips om att hennes man hade återvänt med barnen till sitt hem i Najaf. Hon visste att detta var hennes sista chans att få tillbaka sina barn ? och denna gång skulle inget stoppa henne.

En dag hände det otänkbara. I mars 2003 tog hennes man deras dotter, Amira, och deras yngste son, Alla, och flydde till Mellanöstern. Donya lånade omedelbart ihop så mycket pengar hon kunde och flög dit för att börja jakten på barnen. Spår i Beirut och Damaskus visade sig dock vara återvändsgränder och hon var tvungen att återvända hem ensam. Efter att utan resultat ha anlitat en privatdetektiv började Donya förlora hoppet om att någonsin återse sina barn.