Älskad av många, hatad av somliga, queerteori blev 1990-talets stora vetenskapliga sensation. Denna blandning av feminism, filosofi, poststrukturalism och gay and lesbian studies omvärderade perversionernas plats i samhället och satte heterosexualiteten under lupp. Vad säger då queerteorin om svensk idrott, sexköpslagen, partnerskap och ensamhet?

I början av 90-talet var det svårt att få en entydig förklaring om vad queerteori egentligen var. Alla ville imponera på alla genom att chosefritt slänga sig med en nymyntad term som ingen riktigt förstod. Att det var så svårt berodde också på att det inte fanns en queerteori. Många har dessutom kritiserat queerforskningen för att vara för teoretisk och krånglig.

Queersverige har tillkommit för att visa vilken bredd det finns inom queerforskningen. Antologin innehåller korta artiklar som sammanfattar stora forskningsprojekt och dem kan med fördel jämföras med varandra. Författarna är historiker, idéhistoriker, etnologer, antropologer, sociologer, teatervetare och idrottsforskare och de olika kapitlen behandlar allt från begravningar och skvallertidningar till kolonialism och schlager.

Idag har queer blivit ett begrepp som används flitigt i kultursverige. Tidningarna talar till synes obehindrat om queer och heteronormativitet och politiker som Mona Sahlin har uttryckt en önskan om att det borde finnas mer queer i politiken. Vad betyder detta för queerforskningen? Och hur och varför har det skett?