När farfars mustasch slokade, visste Dina att något farligt kunde hända. Hon var på flykt till Budapest från Jugoslavien, och var bara tre år när judeutrotningen nådde hemlandet 1941.
Nu är hon en sexåring med ett kors runt halsen som livlina, men förhörs ofta om sitt ursprung. Hennes barnaögon ser judar släpas till Donau för att skjutas. När hon hör en bomb falla, vet hon att det är över lekkamratens hus. Ibland får farfar medicin av en svensk man, och hon choklad. Han heter Raoul Wallenberg. Hela tiden bär hon på drömmen om en äng med blommor på andra sidan nätet,
som i mammas saga.
Dina är pensionär nu, men låter den lilla flickan föra ordet.

Detta gör boken unik i sitt slag.