Att gamla amerikanare är synonymt med gatubilden i Kuba är inget nytt.

Konstnären Dieter Kunz har med sin kamera och åtskilliga besök på ön lyckats fånga känslan och stoltheten även hos människorna bakom fordonen.
För på Kuba handlar det inte bara om en bil att ta sig fram med. Det är en historia och kulturarv som hålls vid liv. Eller som han själv uttrycker det i förordet:

De skramlar, dunkar, luktar, bullrar. De ryker och osar, gungar och guppar sig fram. De kånkar på stora lass längs håliga gator.
De flesta har definitivt sett bättre dagar, är överfulla av människor, på väg någonstans.
Men ägarna vägrar kasta in handduken, även om plastlagningarna är större än den plåt som en gång skulle bli lagad. Fortfarande har de en värdighet, vare sig de gamla amerikanarna är restajlade till oigenkännlighet, eller vårdade som små barn.
Packard, Chevrolet, Ford, Buick, Chrysler, Cadillac var deras namn och de lever som reliker av en svunnen tid. Allt det här gör att jag älskar Kuba och dess oldtimers, även om det blir väldigt dimmigt framför vindrutan av alla deras utsläpp.