Den här historien beskriver hur jag med början hösten 1990 lämnar min familj, mina företag, bryter upp mitt liv och ger mig ut på en livsresa utan skyddsnät där hela min livsuppfattning kommer att krossas.
Mitt möte med människor och kulturer över hela världen kommer att förändra inte bara mitt eget liv utan också påverka och förändra många andra människors liv. Att svara ja på Guds kallelse är »livsfarligt» som en nunna uttryckte sig till mig under min väg till att möta mig själv i sanning. Med detta ville hon ha sagt att det handlar inte längre om vad Jag vill utan om den totala överlåtelsen till Gud. Att ge upp mig själv, ge upp mina gamla värderingar och därmed förlorar jag fotfästet i livet därför att allt är uppbyggt på icke beständiga värden och mitt liv rasar samman som ett korthus, med andra ord det är »livsfarligt». Att ha Tillit, Tålamod, släppa taget och Ödmjukt acceptera den väg som Gud kärleksfullt väljer att ledsaga mig är en utmaning som få vågar möta. Vägen är lång, oförmågan att lyssna, egots makt över oss är oerhört stark. Vi prövas i kärleksfull vägledning ibland i euforisk lycka men ofta på gränsen till sammanbrott. Det finns inga genvägar när resan väl har börjat, inga ursäkter, ingen »annan» att skylla på. Det handlar om att se sig själv i sanning, att förlåta sig själv, förlåta de personer som jag anser ha kränkt mig under mitt liv. Detta är bara början, innan jag så småningom börjar förstå att det handlar om hitta tillbaka till livets källa.
Mitt uppbrott var en längtan till att förändra mitt liv till att få leva på mina egna villkor, en längtan till friheten. Ett liv i de Schweiziska bergen, med skidåkning, bergsklättring, att bara vara med mig själv. En ganska vanlig s.k. 40 års kris enligt vissa bedömare, men det handlade om något helt annat än vad både jag och min familj och vänner kunde förstå. »Människan tänker ut sin väg, men stegen styrs av Herren».
Lidingö, Oktober 1990 börjar resan..