1679 framlade Olof Rudbeck de fantastiska resultaten av sin forskning för omvärlden. I den första volymen av Atland eller Manheim förklarade han stolt att han hade funnit Atlantis. Platsen för fyndet? Gamla Uppsala. Där hade han hittat ruinerna efter den mäktiga civilisation som lärda män ända sedan antiken sökt efter. Den var inte längre en försvunnen värld, den fanns runt omkring dem, i den svenska kulturen, som i allt väsentligt byggde på arvet från Atlantis.
Rudbecks teori låg väl i linje med det behov som vid tiden fanns att legitimera den svenska stormakten. Det mäktiga svenska riket behövde en historia att vara stolt över, en historia värdig en av Europas mest inflytelserika stater. Och Rudbeck var inte vilken galning som helst han var rektor vid Uppsala universitet och en erkänd vetenskapsman. Många i den akademiska världen accepterade teorin men Rudbeck fick inte stå oemotsagd. Huruvida kritiken bottnade i vetenskaplig noggrannhet eller personlig rivalitet kan dock diskuteras. Men Rudbeck och ett antal anhängare vidhöll att han verkligen hade funnit Atlantis och att all kultur, världen över, hade sin grund i den svenska. Fram till sin död fortsatte Rudbeck att leta efter bevis på sin teori. Han genomsökte skrifterna, organiserade utgrävningar och öppnade gravar. Resultaten publicerade han i nya volymer, tills hans verk om Atlantis och mänsklighetens urhem kom att omfatta omkring tvåtusenfemhundra sidor.
I Drömmen om Atlantis berättar David King om Olof Rudbeck och hans maniska jakt efter den försvunna civilisationen. Rudbeck var på många sätt en briljant forskare och anatom och hade redan i tjugoårsåldern gjort sig ett namn som upptäckare av lymfkärlen. I Kings bok får vi följa Rudbecks frenetiska sökande efter Atlantis. Här visas med all önskvärd tydlighet att gränsen mellan genialitet och galenskap kan vara hårfin.
Drömmen om Atlantis är en spännande bok om en besatt människas jakt på det han uppfattade som sanningen. David King för skickligt läsaren genom Rudbecks märkliga föreställningsvärld och genom de mystiska dokument som denne åberopade i sin bevisföring. På samma sätt som med en deckare kan man inte lägga boken ifrån sig förrän gåtan fått sin lösning, trots att man redan känner slutet.