Vårens dofter blandades med den fräna lukten från cigarett­röken och han kupade den ena handen ovanför ögonbrynen för att inte bländas för mycket av solen, som alltid tycktes vara som starkast när den var på väg ner i horisonten – Robin brukade likna den vid ett försvinnande ljus vid världens ände innan natten, den som ibland upplevdes som så plågsamt lång, rentav ändlös, bredde ut sig över världen och sedan blev det, för många men inte alla människor, dag igen och på det här viset fortsatte allting i en cykel som inte föreföll ha något slut.

Ljuset vid världens ände utgörs av ett antal levnadsskildringar som vävs samman till en mörk, okonventionell deckare med existentiella undertoner. Dominoeffekten är ett viktigt tema i de olika berättelserna som i huvudsak är förlagda till Västra Götaland och sträcker sig från Göteborgs havsnära stadsdelar till de öde landsvägarna och orterna som utgör de vidsträckta landskap vars slut markeras av de norra och nordöstra länsgränserna.