Att läsa Dario Fos självbiografi är som att vara åskådare till en av hans teateruppsättningar. Scenen är Porto Valtravaglia vid Lago Maggiore i norra Italien, där han växte upp. Fladdermöss kallades de som arbetade natt i traktens glashyttor.

I denna hans hembygd myllrar det av människor och händelser som den unge Dario upplever med alla sinnen: morfadern som var trädgårdsmästare, gycklare och historieberättare, glasarbetarna som kom dit från hela Europa, ett inbillat Schweiz med tak av choklad, en flicka som räddades ur sjön vid en storm och blev hans första trevande kärlek, innan han mötte den vackra Nefertiti som tillhörde en förbrytarkung ...

Två släktingar var viktiga förebilder för den unge Dario, bägge antifascister: fadern Felice Fo, och hans schweiziske kusin Bruno, som också var anarkist.

Dario Fo berättar med humor och ömhet om sina uppväxtår på ett egensinnigt språk som forsar fram.