Att läsa Dario Fos självbiografi är som att vara åskådare till en av

hans teateruppsättningar. Scenen är Porto Valtravaglia vid Lago

Maggiore i norra Italien, där han växte upp. Fladdermöss kallades

de som arbetade natt i traktens glashyttor.

I denna hans hembygd myllrar det av människor och händelser

som den unge Dario upplever med alla sinnen: morfadern som var

trädgårdsmästare, gycklare och historieberättare, glasarbetarna

som kom dit från hela Europa, ett inbillat Schweiz med tak av

choklad, en flicka som räddades ur sjön vid en storm och blev

hans första trevande kärlek, innan han mötte den vackra Nefertiti

som tillhörde en förbrytarkung ...

Två släktingar var viktiga förebilder för den unge Dario, bägge

antifascister: fadern Felice Fo, och hans schweiziske kusin Bruno,

som också var anarkist.

Dario Fo berättar med humor och ömhet om sina uppväxtår på

ett egensinnigt språk som forsar fram.