Det har gått fyra år sen jag flyttade hit, men det känns som igår. Nu när en annoying snubbe på festen frågar mig var jag kommer ifrån så svarar jag:
Härifrån. Han tror mig inte. Whatever, det känns redan som om jag föddes här. Och för första gången saknar jag mitt hem när jag reser bort.
Fyra år av aktiv integration. Lärde mig uttala å, uttrycket pallar inte och att man kan ha sås till precis vad som helst.
Fyra år av Gomorron Sverige och knäckemacka, svenskt vemodig musik och umgänge med folk med konstant social ångest, och jag är där.
Assimileringsprocessen är komplett: Jag blev deppad jag med.
Nu har jag scorat den sista poängen i det i sociala sammanhanget och slipper de chockade grimaserna när jag kontroversiellt svarar det är jättebra! på frågan hur mår du?.
Äntligen är svaret:
Jag är trött jämt, jag vill sjukskriva mig, jag kan inte hänga idag för jag har bokat tvättid. Nu kan jag bli en riktig konstnär, nu lider jag med dig, Sverige!
Denna kalender är för dig, så vi åtminstone kan lida tillsammans under det spännande året 2018.