Att jag redan som barn såg och upplevde andra sidan var helt naturligt då också min mormor med sin djupa gudstro gjorde likadant även om det stred mot den katolska läran.
Jag var fruktansvärt mörkrädd som barn och kan idag förstå varför men det var inte alla i min omgivning som gjorde det då. Att sedan mina syner och upplevelser bekräftades av mormor var och är min stabila grund i mitt liv som medium idag. Vill nog påstå att min
mediala gåva kommer från min mor som i sin tur har ärvt den av min mormor. Ett arv som jag är stolt över men som också har krävt mycket av mig i detta livet som Daniel. Min första mediala rådgivning fick jag tidigt som femåring och då inte från mormor utan från tanten med den STORA GRÖNA BOKEN. Vi bodde i ett radhusområde mitt i centrala Zagreb men ändå på landet. Ja, så var det faktiskt. Det var väldigt pittoreskt
med kullerstenar, vinrankor, grönsaksodlingar, gäss och
kaniner. Låt oss kalla tanten för Mira då det är ett namn jag tycker om samt att det betyder lugn på kroatiska. Mira var en ensamstående kvinna utan barn och hon var medial samt mer öppen än vad min mormor var med sin katolska trosuppfattning med tillhörande tabun. Mormor och Mira tyckte om varandra så där lite lagom även om de alltid var korrekta mot varandra.
Glöm inte att min mormor var djupt troende men ändå liberal men att Mira var mer öppen eller som vi idag skulle säga, medialt andlig.
Jag var ofta hos Mira och hälsade på även om det var strängt förbjudet enligt min mormor. Visst älskade jag min mormor och gör så än idag men i vissa saker var jag tvungen att gå emot min mormors önskan. Min nyfikenhet och den enorma värme jag kände hos Mira förde mig allt oftare till henne samt att jag minns den stora gröna boken som det ofta lästes ur när jag var
på besök. En andlig bok som än idag kan fascinera mig men som barn trollband mig.
Mira tyckte väldigt mycket om mig och var alltid så glad när jag smög mig in i hennes lilla hus. Visst fanns det andra barn där som hälsade på, så gjorde även mina kusiner, men ingen av dem tyckte om Mira utan fann henne lite kuslig. Inget som jag tyckte var tråkigt utan snarare glädjande då jag fick den uppmärksamheten
jag så innerligt sökte med mina syner och röster
inom mig. Mira kunde förklara mina syner och min hörsel och bekräfta mig i dem. Jag kommer ihåg att vid ett par tillfällen var vi många barn som ville hälsa på Mira samtidigt men att hon vid dessa tillfällen var trött och skulle vila. Varpå hon alltid ropade tillbaka mig och frågade om jag ville göra ett ärende till affären i området åt henne. Självklart ville jag det och hon sa alltid att det var hennes sätt att få prata med mig på egen hand.
Jag utförde alltid ärendet och lämnade varorna hos henne för att sedan stanna kvar ensam med henne. Ibland köpte jag varor som hon inte behövde för stunden men som kunde användas någon gång och Mira log när hon visade mig varudubbletterna som redan låg i skåpet. Det hände också att mina vänner knackade på hos Mira för att fråga om jag ville komma ut och leka för de hade sett när jag smög mig in hos henne, men Mira svarade
”Daniel är inte här, han är redan ute och leker”. Kan ni nu förstå dessa magiska stunder med Mira?
Enligt min mormors önskan skulle vi barn hjälpa våra grannar om det behövdes med att handla eller bära, så var det bara. Det handlade om att bygga ett socialt nätverk för kommande behov och i mitt fall för att passa mig när mormor var bortrest kortare stunder. Man hjälptes åt i radhusområdet ”Plinarsko Naselje”.
Mina besök hos Mira började alltid med att hon pussade mig på pannan för att sedan be mig hämta den stora gröna andliga boken. Boken var stor och tung då jag var liten och späd, så att hämta den högt upp på bokhyllan var inte alltid så lätt. Mira fick allt som oftast hämta boken (med tiden lyckades jag faktiskt
lyfta ner boken själv från hyllan i sovrummet).
Mira började läsa ur boken och jag satt på helspänn bredvid och lyssnade utan att våga röra mig, än mindre nysa. Att jag idag inte kommer ihåg alla händelser är helt naturligt men just den här episoden nedan minns jag med hjälp av min rektor Haifar
och även alla de känslor som har satt sig på djupet inom mig.
Miras ord:
”Jag ser att det är vinter, älskade Daniel, och du är ute och leker med de andra barnen. Du fryser men vill inte gå in och avbryta leken. Efter några timmars lek är du genomblöt och måste gå in för att byta kläder och värma dig. Lyssna på vad din mormor säger, det gör du ju alltid, men den här gången ska du inte göra
allt hon ber dig om. Du ska INTE hämta dina torra vantar ovanför spisen då jag ser dina händer som svårt brända. Håll dig borta från spisen, älskade Daniel.”

Mira upprepade orden om spisen och mina händer om och om igen. Nu hör det till saken att den första snön hade börjat falla för vintersäsongen och det var redan mörkt, så det kunde inte hända idag tänkte jag. Innan jag gick hem till mormor, pussade Mira mig ännu en gång och sa att varningen gäller för morgondagen.
Jag minns att jag vaknade tidigt den dagen och att jag fortfarande inte kunde släppa tanken på vad Mira sagt samt att jag råkade försäga mig till mormor. Milt sagt så skällde mormor ut mig av två anledningar. Den första var för att jag bröt mot regeln om att inte vara hemma hos Mira och den andra var att Mira inte skulle skrämma upp barn.
Jag fick hjälpa mina grannar men inte vara hemma hos dem om inte mormor var informerad om det. Sådan var mormors lag och det visste alla vi barn även om vi ofta glömde av att följa anvisningarna. Det tog inte lång stund efter frukost innan det knackade på dörren och där stod mina vänner fullt påklädda för en dag i snön. Jag vet att jag var ivrig på att komma iväg samtidigt
som orden från Mira gjorde sig påminda i mina tankar.
Jag var ett barn och barn glömmer fort. Vi lekte och vi blev blöta i snön. Jag sprang in till mormor och fick nya vantar och överdragsbyxor samt stövlar. Dagen gick och inget hände. Det gick mot kväll och alla barnen försvann från lekplatsen. Jag gick hem och var glad över hur rolig dagen hade varit. Jag tog av mig kläderna en bra bit från vedspisen i köket som alltid var varm under den kalla årstiden. Mormor såg till att jag blev
mätt och belåten och att jag därefter skulle hämta min pyjamas som låg på räcket på spisen. Jag springer iväg men snubblar på mattan i köket och faller handlöst framåt samtidigt som jag tar emot med mina bara händer på spisplattorna.