Att älska är en gåva från oss alla i hemmet till er som lever i den fysiska verkligheten. I hemmet är det ett tillstånd som är bestående och en del av oss alla samtidigt.
Vi befinner oss ständigt i dessa energier av total lycka på alla de själsliga plan som förekommer i hemmet och vi kallar detta tillstånd för den universella kärleken. En kärlek som är mycket svår att klä i ord, då ordet blir så naket i sin framtoning och då dess innebörd för de flesta av er klingar tomt i era kroppar. Vissa av er kan dock förnimma en behaglig känsla på djupet inom sig efter att ha upplevt något så starkt men så svagt, att det ligger långt inne i glömskans dimma. Att ständigt ge av sig själv och i sitt givande bli än mer tillfredsställd över det man har gett och på så vis älska sig själv för den man är och en dag ska bli. Vill du leka med mina ord utan att binda en känsla till dess djup och utan en tanke på dess konsekvens för dig, ja då ska du läsa dessa ord om och om igen.

För att kunna älska sin nästa måste man dock älska sig själv till fullo och det är något vi alla gör i hemmet.

Ni föds lyckliga som spädbarn och era föräldrar fortsätter att älska er men med en mycket lägre energi än den ni kom ifrån och detta är helt normalt. Livet på jorden har sina fysiska begränsningar för er alla. Men allt eftersom ni växer upp så blir kärleken till er förändrad av olika fysiska omständigheter och ni själva börjar glömma hur det är att älska sig själv. Alla spädbarn sover mycket under sin första tid i livet och detta för att kroppen ska kunna växa och för att själen ska kunna resa hem. Själen reser alltid hem oavsett om ni är små eller stora individer i livet. Dessa resor görs alltid då er fysiska kropp återhämtar sig under er sömn och alla kroppar fungerar på samma sätt. Dock reser själen mycket mer frekvent under era första levnadsår och detta för att känna sig obunden och fri, samt att åter få befinna sig i den universella kärleken som de nu har lämnat för en tid. Det är en stor omställning för en själ att återfödas in i ett fysiskt tillstånd efter att ha varit obunden och älskad i hemmet. Nu är själen bunden till kroppen och måste vänja sig allt eftersom tiden går och vissa själar har mycket svårt för detta.
Självklart genomgår själen en så kallad kompression i barnkammaren innan födseln men den leder bara sinnet in i en djup sömn men behovet för själen att vara älskad och att älska kvarstår. Denna kärlek ligger sedan till grund för er emotionella förmåga i livet som självständiga individer. Självklart påverkas ni av era föräldrars förmågor och brister inom denna livsviktiga näringskälla som för oss alla även kallas för den villkorslösa kärleken, totala kärleken eller om ni vill den ”universella kärleken”. Glöm aldrig att i den universella kärleken ingår den villkorslösa samt den totala kärleken.
Den universella kärleken kan bara upplevas i hemmet då själen är obunden och kan således använda alla de sinnen den bär på. I hemmet befinner ni er alltid i den universella kärleken utan några som helst undantag och ni ger den ifrån er utan några som helst undantag. Er förmåga att ge och ta i hemmet är helt avgörande för var i utvecklingen i hemmets skola ni är på. Det ni får är således det ni ger och det ni lever av och med.

Att älska är - att alltid älska sig själv först och aldrig på bekostnad av någon annan.
Att älska är - att våga ge av sig själv till sin nästa utan att kräva något i gengäld.
Att älska är - att tro på sin medmänniska tills att den visar motsatsen för din villkorslösa kärlek.
Att älska är - att ge sig hän utan att tänka på dess konsekvenser för dig själv och på så sätt begränsa sig själv i sin kärlek.
Att älska är - att alltid förlåta din nästa som du en gång blir, då du är älskad.
Att älska är – att ge all den kärlek du bara förmår och att bli ihågkommen för den kärlek du gav.

Att älska är så mycket mer än bara ord, att älska är också att utföra handlingar med hjärtat och inte med vinnings syfte.
Att säga orden ”jag älskar dig” är något ni alla gör i tron om att ni förstår dess innebörd. Men väldigt få av er vet vad det betyder att älska någon individ på alla dess plan. Att älska en persons alla sidor är att villkorslöst älska personen i fråga.
Hur många av er kan säga det utan att i nästa stund känna sig sviken i sin kärlek.
Från en känsla och en tanke till att i handling manifestera sina ord är alltid så mycket svårare och framför allt en längre resa. Hur många av er kan säga att ni älskar er själva till fullo?

Några rader för er att fundera över.

Älska mig och var inte rädd för mig utan var rädd om mig.

Älska mig mitt hjärta, då jag står helt naken inför dig med endast dina ord som värmer mig och det är just då jag inser hur rik jag är som har dig mitt hjärta.

Det är dock få av er som någonsin får uppleva den villkorslösa kärleken i sitt nuvarande liv. Ni har hört talas om människor som har upplevt den. Ni har hört orden sägas till er men upplevt dess raka motsatser. Ni läser om den och er själ suktar efter att få uppleva den i sin nuvarande skepnad. Längtan att åter få uppleva dess innebörd av stillhet, fullkomlighet och av renaste gudomlighet. Ni bär alla på den inom er men få vet hur man ska använda den i er fysiska värld. Ert ego sitter emellan er själs önskan och kroppens längtan samt behov. Ni utför en handling som är kopplad till en mot handling från den personen ni utför handlingen för. Låter detta invecklat för er?
Tänk efter själva, har ni någon gång utfört något utan att förvänta er något i gengäld på kort eller lång sikt?
Nå hur lyder svaret inom er…..?
Är svaret det ni önskar er att det vore eller ser ni verkligheten som den är.