När Daniel Stern 1985 publicerade Spädbarnets interpersonella värld inleddes en ny epok inom utvecklingspsykologin. Bland annat genom att använda videoinspelningar kunde han ruta för ruta visa på ett hittills aldrig uppmärksammat samspel mellan mor och barn. Fram växte en bild av ett kompetent spädbarn, i ständig interaktion med sin omgivning.

Ögonblickets psykologi handlar om tid och om det märkliga faktum som all samtalsterapi bygger på: att ett möte i nuet kan förvandla det förflutna. I ett försök att vidare utforska de ögonblick han tidigare fångat med videokameran utvecklar Stern här en form av mikroanalytisk intervju, en samtalsform som fokuserar på upplevelsen av nuet.

Med en rikedom av exempel både från psykoterapier och från vardagslivet visar Stern här hur den intersubjektiva kontakten i nuet gör det möjligt att utforska en upplevelse så att en berättelse antingen kan skapas eller förändras. Denna möjlighet ges inte bara i psykoterapi, utan i alla nära relationer.

I de möten som leder till betydelsefulla vändpunkter och en ny förståelse eller insikt har vi en särskild upplevelse av att vara i närvarande i ögonblicket, något de gamla grekerna kallade kairos. Stern menar att den psykoanalytiska teorin i alltför stor utsträckning bortsett från den viktiga arena som nuet utgör och som är så avgörande för psykoterapeutiskt arbete. Om man som terapeut skärper sitt sinne för ögonblickets scenografi kan man utveckla en lyhördhet för människans behov av intersubjektiv kontakt och bli mer uppmärksam på det kvalitativa innehållet i det nuvarande ögonblicket.

Översättning Gun Zetterström