Daniel Ahlgren: Jag gråter bara i andra dimensioner (vol 2, SH3). Detta är en fristående fortsättning på Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva? Alfamannen är seriens huvudperson. Han är seriösare än de övriga eleverna på superhjälteprogrammet, och han retar sig på att de andra tycker att han är präktig. De verkar inte riktigt förstå att det faktiskt medför ett stort ansvar, att det är ett kall att ha superkrafter och att man absolut måste använda sina superkrafter till brottsbekämpning och till att hjälpa andra. Huvudkomplikationen i årets album är att flera flickor på skolan plötsligt har blivit oförklarligt gravida. Är det kanske så att det går en supersexförbrytare lös på skolan?