Den första maj 1999 trädde tre nya lagar i kraft: lagen mot etnisk diskriminering, lagen mot diskriminering på grund av funktionshinder samt lagen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Sedan tidigare finns en jämställdhetslagstiftning som tar sig an köndiskriminering.
Är inte det bra? Diskriminering är ju fel.
Syftet med den diskrimineringslagstiftningen har nog varit gott, men "priset" för omtanken är för högt. Det rör sig helt enkelt om en dåliga lagstiftning, bl a därför att rättigheter har offrats på rättspopulismens altare.
Lagarna inskränker ägande- och avtalsrätten i syfte att införa "tvångsäktenskap" på arbetsmarknaden. Lagstiftningens brist på klarhet och precision gröper ur rättsstatens grunder samtidigt som det är mycket tveksamt om de pragmatiska skäl som kan anföras är hållbara. Tvärtom ser det ut som om lagen både till sin konstruktion och verkan förfelar sitt syfte bl a därför att hindren för anställning höjs.