SVENSK FÖRLOSSNINGSVÅRD genomgick stora förändringaråren mellan 1960 och 1985. Nya smärtlindringsmetoder liksom tekniker för övervakning av foster och födande kvinna utvecklades.Samtidigt ökade läkares och barnmorskors intresse för födandets psykologiska aspekter och för naturlig förlossning. Kring 1970 började förlossningsfrågor debatteras i kvinnorörelsen, riksdagen och media. Krav på kvinnors rätt till effektiv smärtlindring och på en vård på kvinnors, inte på läkares eller teknikens, villkor restes. Historikern Christina Jansson analyserar här förlossningsvårdens kunskaper och praktiker och de debatter som fördes under denna tid. Tre centrala förändringar diskuteras den framväxande tron på tekniken, politiseringen av förlossningsfrågor och psykologiseringen av födandet. Jansson visar hur gränsdragningar mellan och sammanlänkningar av natur och teknik liksom medicin och politik kunde användas, av vem, och vad de åstadkom. I en tid av samhällsförändring och jämställdhetsdebatt skedde viktiga förhandlingarom explosiva begrepp som jämställdhet, familj, hem och moderskap inom detta område.