Att ha en tonåring i sitt liv innebär att brottas, både andligen och kroppsligen. Många gånger vet man inte riktigt vem motståndaren är och ofta får man höra att man är totalt överflödig.
Det beror på att tonåringen är jordens medelpunkt kring vilken allt snurrar. Hon ser inte, hör inte, kopplar inte och funderar inte över triviala saker som inte handlar om henne själv.

Trösta dig med att tonårsföräldrar oftast överlever även om de tror att de inte kommer att klara en enda sekund till. Tonåringar behöver sina föräldrar. Vem skall annars fungera som bank, hembiträde, kurator, taxichaufför och hatobjekt?