Varför vet alla med svenska som modersmål att det heter "en intressant bok" och inte "en bok intressant"? Det beror på vår fantastiska, inre grammatik. Insikten om hur man uttrycker sig på modersmålet är något som barnet lär sig under de första levnadsåren, och redan i treårsåldern behärskar barnet så gott som automatiskt de omedvetna regler och principer som styr hur meningarna i modersmålet är uppbyggda. Denna inre grammatik utgör i sin tur en del av människans biologiska uppbyggnad, och skiljer oss från alla andra levande varelser. Den lingvistiska teori med vilken vi kan studera den inre grammatiken är den generativa grammatiken i dess moderna form, det minimalistiska programmet.

I sin vardagliga betydelse är grammatiken en bok där vi hittar uppgifter om hur olika ord böjs, hur ordklasser och satsdelar definieras etc. Där beskrivs den yttre grammatiken, som är ett språkspecifikt socialt fenomen. Den inre är ett biologiskt fenomen, gemensamt för alla språk och osynlig och okänd för de flesta, trots att vi ständigt använder den, på samma sätt som musklernas samspel med senor och skelett när vi går är okänt för de flesta av oss. I båda fallen är det så att när det okända görs synligt framträder ett fascinerande system av samspelande strukturer där små, till synes obetydliga, detaljer kan ha genomgripande effekter.

Här ger professor Christer Platzack, med svenskans grammatik i centrum, en översiktlig presentation av hur den inre grammatiken skapar en grundläggande grammatisk struktur som förenar den språkliga formen med innehållet. Resultatet blir ett redskap som vi kan använda för tänkande och kommunikation i alla upptänkliga situationer. Denna titel har tidigare givits ut av Norstedts men ingår numera i Studentlitteraturs sortiment.