Naturligtvis var Stockholm en fantastisk stad även under 1970-talet, för att inte tala om idag på 2010-talet. Men här försöker vi hålla oss kring 1980-talet, även om vi någon gång sniffar på decenniet innan och med din förlåtelse även halkar in på decenniet efter då Vattenfestivalen föddes och
dog. Visst känns den lite 80-tal.
Den idoge fotografen Christer Löfgren kunde då som nu inte hålla sig ifrån slutaren, utan det mesta som kan rubriceras som händelser dokumenteras. Här finns stora manifestationer som motståndet mot löntagarfonder och kärnkraft, viktiga markeringar som Mullvads-ockupationen, tidiga Tjejmilen och Finnkampen på Stadion. Men också järnvägsstationer, industrier som tjänat ut och naturligtvis stadsmiljöer
som förändrats, fattas bara. Avsnittet om ölet och bryggerier i staden kanske intresserar, liksom det inledande avsnittet Staden vid vattnet, ett Stockholm där man kan inte bara kan friluftsbada mitt i staden.
Mycket finns fortfarande i minnet hos några av oss, och en del känns nästan som igår. Men detta är bedrägligt. Det har gått ett trettiotal år och hastigheten i utvecklingen bara ökar. Inga telefonkiosker finns kvar, och även om de stod som stelnande monument ser ingen dem eftersom allt fler under förflyttningarna blickar ned i smartphonen och brukar öronen för musiken i örsnäckorna i väntan på nästa mobilsamtal eller SMS.
Här kommer ändå en liten påminnelse om tillståndet i Stockholm
kring 1980-talet.