Antropologen Christer Lindberg skildrar i denna bok västerlandets framställningar av indianer alltsedan Columbus dagar och sätter in våra föreställningar om dem i ett historiskt sammanhang. De enkla stereotyperna av den gode och den onde vilden präglas inte bara av förakt och nedvärdering utan också av beundran, avund och rädsla.
Lindberg diskuterar fängslande förhållandet mellan "indianen" som negativ och positiv referensgrupp och den framväxande självbilden av västerlandet som världens civiliserade centrum. Ytterst är boken en studie i vem som haft makten att definiera det främmande under århundrandens lopp.