(Om Klockriketeaterns uppsättning:) Efter en längre tids tystnad häver Christer Kihlman upp sin stämma igen i brevmonologen "Svaret är nej". Texten löper smidigt och starkt. Den är fylld av både humor, snärtiga aforistiska emellanåt rentav ordspråksaktiga formuleringar. Texten engagerar, berör och håller publiken fängslad ... - Elisabeth Nordgren, Hufvudstadsbladet En mångtydig text med dynamit. - Ingalill Österberg, Jakobstads Tidning "MÄNNISKAN BEHÖVER INTE SKÅDESPEL. Människan håller på att storkna av skådespel, kvävas av skådespel, drunkna i skådespel, redan har hon gått vilse, förlorat sig i sina egna skådespel (...) Människan lever för närvarande i lögnens tidsålder och vad människan behöver i lögnens tidsålder är självfallet en liten droppe, om än aldrig så liten, av det som fordom kallades sanning." Svaret är nej! är en vindlande monolog, en ursinnig protest mot vad som sker med människorna och samhället i dagens Finland. Samtidigt är det en uppgörelse med hela den västerländska civilisationen. Monologen är ursprungligen ett brev från Christer Kihlman till teaterchefen Asko Sarkola, som svar på frågan varför han inte längre ville skriva för teatern. Paradoxalt nog blev just det brevet författarens återkomst till teaterscenen. Christer Kihlman, född 1930 i Helsingfors, finlandssvensk författare, samhällsdebattör och journalist. Utgivit romaner som Dyre prins (1975) och Gerdt Bladhs undergång (1987) samt monologen Svaret är nej! (2000) och blivit översatt till en rad språk. Han har tilldelats Statens litteraturpris, Svenska litteratursällskapets pris 1976, Svenska Akademiens pris 1977 m.fl. utmärkelser.