Hermanssons texter förför genom att vara det perfekta uttrycket för en triumferande missanpassning som någon inom oss aldrig slutat drömma om.

Cilliman är levande därför att han är så fel, oavsett från vilken vinkel man betraktar honom. Han är ofullkomlighetens solkiga ängel, den vi åkallar varje gång vi skrattar åt oss själva.

Christer Hermansson bevarar en droppe av ett oförnuft man nästan trodde uttorkat i den svenska litteraturen.

Horace Engdahl i DN