Strävan efter att vinna och nå framgångar bidrog till att den manliga fotbollen som lek och fritidsnöje under efterkrigstiden utvecklades till elitverksamhet utövad av professionella spelare.

Förändringen krävde omfattande resurser. Elitfotbolls-föreningarna började därför jaga sponsorer och reklamintäkter; diskuterade hur den stora masspubliken skulle återerövras i televisionens tidevarv; sökte förbättra kontakterna med medierna och det lokala näringslivet; och organiserade om verksamheten, för att bli mer effektiva och mer lämpade för att bedriva professionell elitfotboll.

På vägen utvecklades föreningarna från att vara demokratiskt organiserade folkrörelser till att bli idrottsföretag som bolagiserade verksamheten. De förtroendevalda ledarnas roll försvagades samtidigt som välutbildade professionella tjänstemän tog över en stor del av deras uppgifter. Den här sortens kommersialisering och professionalisering gynnade framför allt storstadsföreningar, medan lag från brukssamhällen som var så framgångsrika under den tidiga efterkrigstiden hamnade på efterkälken.

Även inom damfotbollen visade det sig att välskötta föreningar med finansiella muskler – som Rosengård och Linköpings FC – har störst förutsättningar att nå framgång.

Författarna till boken Fotboll, kommersialisering, demokrati visar att professionaliseringen av fotbollsklubbarnas organisationer har varit en nödvändig process för att hänga med i utvecklingen och för att skapa möjligheter till att nå framgång – även om den utvecklingen inte alltid var önskvärd.

Boken är ett samarbete mellan tre idrottsintresserade historiker och professorer. CHRISTER ERICSSON och BJÖRN HORGBY var verksamma vid Örebro universitet och BILL SUND vid Stockholms universitet.